hjärtesorg, brutna löften & döden.
konstiga saker uppenbarar sig hela tiden, tecken.. eller något liknande.
jag förstår inte..
att förlora jessica var nog, det kunde ha stannat där. det gör så ont jessica, du anar inte.
mitt liv har aldrig blivit sig likt.. du skulle ju finnas här för mig, du sa ju det.
du lovade att du skulle finnas vid min sida, att du skulle leda mig genom livet.
jag tycker inte om folk som ljuger. jag är besviken på dig.
det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig. du betydde/betyder så mycket för mig..
och det finns ingen jag kan prata med.. ingen som förstår. ingen som över huvud taget skulle bry sig.
jag går inte ens till din grav längre.. fast den bara är någon meter bort.
jag är så arg på dig.. fattar fortfarande inte hur du kunde göra sådär mot oss.
vi saknar dig jes, allt känns bara onödigt och fel utan dig. mamma lider verkligen, pappa med.
vi tror fortfarande att du kommer komma in igenom dörren och sprattla och vara glad en vacker dag.
så som du alltid gjorde förut.. jag sken alltid upp när jag såg dig. jag ville alltid bli som du.
du var min förebild och min bästa vän.. men jag kommer aldrig kunna bli som du, vore fel att ens försöka.
du var en individ som alla såg upp till, på ett sätt eller annat. hur ska man försöka leva upp till en människa som berörde allas hjärtan, som klarade sig igenom allt?
om jag ändå hade vetat vad jag hade kunnat göra annorlunda, vad som hade fått dig på andra tankar.
om jag bara hade hållt om dig, just den dagen, hade det förändrat något?
om jag ändå kunde ta tillbaka mina sista ord.. om jag bara hade vetat jessica.
jag har alltid varit dålig med ord.
men orden jag sa när du låg på iva, alldeles livlös, menade jag verkligen. vartenda ord.
jag kommer aldrig glömma ditt sista andetag, när jag höll i din hand så hårt att jag nästan blödde..
att se respiratorn stängas av, och ta farväl. ingen människa borde få vara med om det.
men jag vet vad du har gått igenom, jag vet allt. och jag förlåter dig.
jag kommer aldrig kunna acceptera verkligheten, att du är borta för gott.
men jag förlåter dig. och jag ska komma och hälsa på någon dag, det har du mitt ord på.
jag älskar dig jessica, mer än vad ord kan beskriva, mer än vad du någonsin kan ana.
och jag saknar dig så otroligt mycket, men vi möts igen en dag, en vacker dag.
i hope heaven is a better place sis ♥
jag förstår inte..
att förlora jessica var nog, det kunde ha stannat där. det gör så ont jessica, du anar inte.
mitt liv har aldrig blivit sig likt.. du skulle ju finnas här för mig, du sa ju det.
du lovade att du skulle finnas vid min sida, att du skulle leda mig genom livet.
jag tycker inte om folk som ljuger. jag är besviken på dig.
det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig. du betydde/betyder så mycket för mig..
och det finns ingen jag kan prata med.. ingen som förstår. ingen som över huvud taget skulle bry sig.
jag går inte ens till din grav längre.. fast den bara är någon meter bort.
jag är så arg på dig.. fattar fortfarande inte hur du kunde göra sådär mot oss.
vi saknar dig jes, allt känns bara onödigt och fel utan dig. mamma lider verkligen, pappa med.
vi tror fortfarande att du kommer komma in igenom dörren och sprattla och vara glad en vacker dag.
så som du alltid gjorde förut.. jag sken alltid upp när jag såg dig. jag ville alltid bli som du.
du var min förebild och min bästa vän.. men jag kommer aldrig kunna bli som du, vore fel att ens försöka.
du var en individ som alla såg upp till, på ett sätt eller annat. hur ska man försöka leva upp till en människa som berörde allas hjärtan, som klarade sig igenom allt?
om jag ändå hade vetat vad jag hade kunnat göra annorlunda, vad som hade fått dig på andra tankar.
om jag bara hade hållt om dig, just den dagen, hade det förändrat något?
om jag ändå kunde ta tillbaka mina sista ord.. om jag bara hade vetat jessica.
jag har alltid varit dålig med ord.
men orden jag sa när du låg på iva, alldeles livlös, menade jag verkligen. vartenda ord.
jag kommer aldrig glömma ditt sista andetag, när jag höll i din hand så hårt att jag nästan blödde..
att se respiratorn stängas av, och ta farväl. ingen människa borde få vara med om det.
men jag vet vad du har gått igenom, jag vet allt. och jag förlåter dig.
jag kommer aldrig kunna acceptera verkligheten, att du är borta för gott.
men jag förlåter dig. och jag ska komma och hälsa på någon dag, det har du mitt ord på.
jag älskar dig jessica, mer än vad ord kan beskriva, mer än vad du någonsin kan ana.
och jag saknar dig så otroligt mycket, men vi möts igen en dag, en vacker dag.
i hope heaven is a better place sis ♥
Kommentarer
Trackback
