Allergisk mot musik
Jo det ska jag förklara för er. När Jessica dog, dog en rätt stor del av mig med henne.
Eftersom hon var min stora förebild så älskade jag såklart samma musik som hon.
Och varje gång jag hörde en låt som påminde om henne dog jag lite inombords. Det gör jag än idag.
Därför håller jag mig nästan borta från musik. Det enda jag kan lyssna på är ny musik, som spelas på radion i princip. Och det är inte min musikstil egentligen. Alls.
När jag tänker på henne och mår sådär äckligt dåligt brukar jag sätta på dom låtar som påminner om henne och gråta ut. Det brukar alltid hjälpa. Men hur mycket jag än försöker får jag inte fram dom fina stunderna vi hade tillsammans. Dom minnena som dyker upp då är när vi är på sjukhuset och doktorn kommer fram och ger oss beskedet liksom. Det är det starkaste minnet jag har av henne. Så jääävla sjukt.
Men idag hörde jag en utav låtarna på tv, och då kom det fram en helt annan bild.
Vi är på Bykrogen och jobbar, vi är rejält trötta allihopa. Jag står och pratar med någon, vet ej vem.
Och plötsligt känner jag hennes armar famna om mig bakifrån. Jag kommer ihåg att jag vart så himla stolt och glad. Hon hade aldrig kramat mig förut, inte på det sättet. Hon var liksom inte sån.
Så nu sitter jag här och försöker komma på fler såna stunder, fina stunder.
Så nu kör jag lite terapi för mig själv. Håller på att göra en playlist på Spotify som heter Jessica.
Ska försöka lyssna igenom den en gång i veckan. Om det är jobbigt? Hade hellre bitit av mig benet om man säger så. Men jag tror det kan vara bra.
Visste ni förresten att Jessica hatade mig när vi var mindre? Hon började inte gilla mig förrens jag var ca 12!
"Blond, blåögd och bortskämd, du gör det lätt för mig att hata dig" var en ganska vanlig kommentar.
Men sen när jag fick problem med hjärtat och for in och ut från sjukhuset började hon nog förstå att jag inte var sådär perfekt som hon trodde jag var. Efter det fick vi en väldigt fin relation.
Jag smygrökte med henne när jag var mindre och tyckte jag var så himla tuff, haha.
Vad mycket kul vi hade ihop. Vi hade kunnat blivit oskiljaktiga om hon hade levt idag.
Mamma och pappa kommenterar rätt ofta att jag är lik henne, det glädjer mig :)
Är glad över att jag har en Jessica till. Det gör livet lite lättare <3
Nu fick det vara färdig skrivet! Godnatt folket
Gud vad jag saknar dig.
jag saknar henne med, det kommer väldigt plötsligt ibland, den där saknaden. Hoppas du kan börja lyssna på musik igen och se glädjen i den. Kram till dig!
Jag vill minnas att jessica också var allergisk mot musik. Hon hade sånt hästminne att all musik inte bara gav henne bra känslor utan mycket fick henne att minnas dåliga saker också. Hon hade sina skivor som hon lyssnade på, men de blev inte så mycket radio. Jag har också tänkt på henne mycket de senaste dagarna. Jag hittade inte tröjan som jag fått av henne (Den betyder förstås mer än en vanlig tröja) Jag sprang till gymet när jag kom på att de va där jag hade den sist, livrädd att någon tagit den. Den låg kvar!:-D Dagen efter träffade jag vår kompis jeanett. Hon hade en vän med sig som påminde lättemycket om jessica. Längden, "bredden", håret å gångstilen! (Å hastigheten, hihi) Nästan lite läskigt... Sen hamnade vi i närheten av våra gamla kvarter i enskede. Har många fina minnen från vår tid där:) Jag tycker vi ska fortsätta minnas allt roligt vi haft tillsammans och dela med oss av dom! Hon finns alltid i våra hjärtan med ett leende på läpparna:) All kärlek till dig och din familj Madde<3
