madeleinebj

I natt är första natten jag sover ensam sedan jag blev singel. Det kommer nog dock inte bli så jobbigt som jag tror. Men jag har sovit med någon varje natt sedan mitt nya singelliv. Haha det där lät ju bra ;)
Nej men jag har verkligen känt en stor ångest över det här med att sova själv. Så mina stackars vänner har fått stå ut med mig dag in och dag ut. Men inatt tar jag det stora steget själv.
Får jag ingen panikångest/depression inatt kommer jag klara vad som helst känns det som.

Vet ni en sak? Varje gång jag sätter mig i bilen ler jag. Varje gång! Spelar ingen roll vart jag är påväg.
Att vara här hemma tynger ner mig, det är bilder på oss överallt här. Och minnen!
Men nu har jag kastat ner allt som påminner mig om honom i en låda.
Det betyder inte att jag vill glömma allt som har med honom att göra, absolut inte! Men just nu går det bara inte att ha det framme.
Ibland kan det vara nödvändigt att ta fram den där lådan och bara gråta ut och sakna. Men just nu vill jag bara att allt ska bort. Jag vill ju som sagt börja om på nytt, lära känna mig själv. Det går inte om jag ska bli påmind om honom vart jag än går.

Så håll tummarna för mig inatt :)
Tack ännu en gång till alla mina fina vänner som ställer upp på mig. Jag älskar er såå!