Ruta 1

Idag fick jag den största ångest-attacken på fleeera år.
Jag har verkligen försökt att se det här som en möjlighet, utmaning och erfarenhet.
Har peppat mig till hundra procent, även fast jag vet att jag varken kan eller vill.
Det var enbart för att hjälpa dig. Och vad fick jag tillbaka?
Vart verkligen besviken och ledsen, för innerst inne hoppades jag på att du skulle förstå.
Jag kan inte gå igenom det där igen, jag kommer bara brytas ner totalt.
Så ja, nu är jag på ruta 1 igen. Totalt nedbruten, jag grät till och med idag när jag kom hem ifrån jobbet.
Jag som sa att jag tyckte det var konstigt att jag inte har gråtit en tår sedan den dagen M lämnade mig.
Det fick jag gott äta upp idag.
Tog mitt nya roliga liv slut nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0