Tuffa tider

Ja vad ska jag säga. Vår familj är som vanligt drabbad. Inget dödsfall denna gång dock (peppar peppar!)
Och alltid ska det hända när David är i Norge, när jag känner mig som mest ensam.
Men som tur är verkar det ha gått rätt bra ändå, hur man nu väljer att definiera bra.

Imorgon flyttar jag hem till mina föräldrar igen, på obestämd tid.
Inte för att flytta ifrån David utan för att hjälpa till hemma så gott jag kan.


Nu ska jag försöka sova. Ensam. Wish me luck.


Ta hand om era nära och kära! Natti natti.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0