Amor vincit omnia
Jag är glad över att jag har dig Magnus, du gör livet lite lättare när det känns oerhört tungt.
Även om det verkar konstigt så har jag faktiskt alltid vetat om att det skulle bli du & jag en dag. Jag har vetat om att vi har varit ämnade för varandra, just därför kallade jag dig "soulmate" redan innan vår tid, när vi bara var vänner. Jo jag vet, rätt löjligt. Hur kan hon veta det redan då liksom? Mitt hjärta har alltid slagit ett extra slag för dig. Det var helt enkelt menat för oss att träffas. Resan till dit vi är nu har varit tung, vi har gått igenom ett helvete rent ut sagt. Men gjort är gjort och sagt är sagt. Men nu är vi här, och det känns förvånansvärt bra, enligt min åsikt. Du har hjälpt mig så himla mycket, med allt. Särskilt sorgarbetet över det ena och det andra. Men viktigast av allt så har du lärt mig vad kärlek verkligen är, att man inte ska nöja sig med vad som helst. Jag har aldrig upplevt en sån sorts kärlek förut, visst har jag haft pojkvänner, men ingen som ser på mig på det sättet som du gör, ingen som uppskattar mig så som du gör. Du ser mig verkligen..
Det kanske är det som skrämmer mig. Jag har liksom bara haft ett riktigt förhållande förut, visst det varade i typ tusen år. Men det har aldrig varit såhär seriöst, inte så som det är nu. Mina känslor för dig bara växer och växer och jag är rädd för att jag ska bli lämnad när jag verkligen älskar dig som mest, det har hänt förut. Absolut inte på samma nivå, men ändå.
jag vill inte bli lämnad igen, inte av dig. Därför brukar jag ta avstånd ibland, och jag tror att jag behöver det för att inse att du faktiskt finns kvar där. Jag vill alltid vara nära dig, men ibland behöver jag bara lite tid. Jag tar tydligen inte lika lätt på förhållanden som du gör. Jag har varit med om det här förut och då sket sig alltihop. Det sista jag vill är att det ska bli detsamma med dig, så ha tålamod med mig.
Jag älskar dig Magnus Lindh, nu och förevigt ♥
