Besviken på mänskligheten
Gårdagen var en mardröm. Mitt och Fias första slagsmål.
Dock var det helt oprovocerat. Vi var båda nyktra och påväg till bilen.
Jag hoppas att tjejen har ont idag, och att mina bitmärken sitter hårt in i huden och värker.
Både jag och Fia har ont pga denna tjej. Både fysiskt och psykiskt.
Jag önskar att jag hade gjort så mycket mer. Man ger sig inte på Fia!
Har nog aldrig skrikit så högt i hela mitt liv.
Hur själva fighten gick till kommer jag inte ihåg. Det är som en dimma.
Vet bara att hon var som en zombie. Hon släppte inte taget, vad man än gjorde.
Jag bet, slet i håret och hängde på henne.
Det speglades dock på jobbet idag, vilket inte var så bra.
Satt och låg på sängen ihop kurad och mådde skit. Jag var nog i chock.
Så fort jag tänkte på det fick jag så sjukt ont i magen att jag tom fick lov att åka hem en sväng.
Med tanke på hur jag såg ut och betedde mig fick jag lov att berätta efter ett tag.
Mina ögon var svullna, satt och stirrade in i väggen och var allmänt skum.
Undra vad dom tänkte.. Haha
Nu ska jag åka till min kära pojkvän som så vänligt kom och tog hand om mig denna hemska natt.
Tack älskling, du vet alltid hur man lugnar min själ. Älskar dig!
Jag är besviken på mänskligheten. Varför gör man såhär?
Visst det hade kunnat vara värre, men det ska inte behöva vara såhär.
Sånt där händer bara på film.
